KLARABIOGRAFEN
Kulturhuset, Sergels Torg
Torsdagar:  27 jan, 17 feb, 10 mars, 31 mars och 14 april
Biljetter: 60 kronor  www.kulturhuset.stockholm.se/film

Nu har du chans att se några av den afrikanska filmhistoriens främsta filmer. Tillsammans med Kulturhuset och Franska Institutet visar vi serien Afrikanska Filmklassiker. Under fem torsdagar i vår kan du se omtalade filmer från Mali, Kongo, Sydafrika, Marocko och Elfenbenskusten. Flera av dem är vinnarfilmer från FESPACO filmfestival, den panafrikanska filmfestivalen i Burkina Fasos huvudstad Ouagadougou, där det prestigefyllda priset Yennenga (Guldhingsten) delas ut för bästa långfilm.

Som CinemAfrica-medlem 2011 får du köpa två biljetter till priset av en. Erbjudandet gäller en gång per föreställning. Hjärtligt välkomna!

Läs Niklas Wahllöfs, kritiker på Dagens Nyheters kulturredaktion, text Den afrikanska filmens förtjänst

BAARA
Souleymane Cissé, Mali, 1978, 93 min
Torsdag 27 jan, kl 19.00

Baara handlar om en ung ingenjör som befinner sig mitt i växande ekonomiska och politiska oroligheter i ett urbant och modernt Mali år 1979 . Han sliter för att överleva på sin magra inkomst och deltar i striden för att arbetarna ska få bättre villkor i fabriken där han jobbar. Den korrupta fabrikschefen, som inte skyr några medel för att nå sina mål, blir snart hans fiende. Baara (som var den första långfilm som producerades i Mali) är i dag ett stycke afrikansk filmhistoria, men ger också en spännande påminnelse om 70-talets tidstypiska inredning, mode och frisyrer. Filmen vann guldhingsten i Fespaco 1979.

Souleymane Cissé är en av Afrikas mest kända regissörer. Han föddes 1940 i Bamako, Mali, och studerade under slutet av 60-talet film i Moskva. Bland hans filmer märks bl a: Den Muso (1975), Finyé (1982) och Yeelen (som vann juryns pris i Cannes 1987).


PIÈCES D’IDENTITÉS
Mweze Dieudonné  Ngangura, Kongo, 1998, 97 min
Torsdag 17 feb, kl 19.00

Dramatisk komedi med thrillerinfluenser om Mani Kongo, kung i en kongolesisk provins, som åker till Belgien för att söka rätt på sin dotter Mwana som skickades till Europa för att gå i skolan när hon var åtta år. I Belgien träffar han en rad udda karaktärer och sakta men säkert får kungen glömma sina illusioner om västs kultur som eftersträvansvärd modell. Filmen vann Guldhingsten vid FESPACO 1999.

Mweze Dieudonné Ngangura är född i Kongo och läste film i Bryssel. Hans filmer är ofta humoristiska men saknar för den delen inte en politisk underton och innehåller ofta en skarp kritik mot den forna kolonisatören Belgien.

MAPANTSULA
Oliver Schmitz, Sydafrika, 1988, 100 min
Torsdag 10 mars, kl 19.00

När småtjuven Panic arresteras och dras in i den växande anti-apartheid kampen så ställs han inför ett val. Ska han, som polisen vill, agera informatör och ange sina cellkamrater för att rädda sitt eget skinn eller dras med i kampen. En film som när den kom 1988 var starkt kritisk mot det sydafrikanska systemet . Idag ses den som epokgörande och en av de främsta filmerna i den första vågen av anti-apartheid filmer inifrån Sydafrika.

Oliver Schmitz föddes 1960 och var en av de starkaste motståndarna mot apartheid inom sydafrikansk film.  Hans filmer har väckt stor uppmärksamhet världen över, senast i Cannes med sitt starka drama Life Above All, vilken kommer att visas under CinemAfrica Filmfestival 2011.

LE MILLE ET UNE MAINS
Souheil Ben-Barka, Marocko,  1971, 75 min
Torsdag 31 mars, kl 19.00

Detta är berättelsen om Said, vars far, en vävare, dör i en olycka. Han försökte på alla tänkbara sätt försörja sin familj men när allt annat misslyckas och han i vredesmod mördar sin chefs fru, en rik fransyska, tar filmen en ny vändning. Hans mor blir ensam försörjare för familjen och försöker föra konsten att väva mattor vidare till sin dotter. En film som belyser stora klasskillnader i 70-talets Marocko.  En engagerande film som med sin starka kritik av den franska ockupationen förbjöds när den kom 1971. Filmen vann guldhingsten i Fespaco 1973.

Souheil Benbarka föddes 1971 i Mali och Le Mille et Une Mains var hans debutfilm. Han har främst verkat i Marocko och han senaste film, Lovers of Mogador, kom 2002.

VISAGES DE FEMMES
Désiré Écaré, Elfenbenskusten 1985, 105 min
Torsdag 14 april, kl 19.00

Två historier hålls samman med sång och dans: Den första är ett svartsjukedrama som uppstår när en man kommer tillbaka till sin hemby och förför sin svägerska. Den andra berättar om en kvinna som kämpar mot fördomarna om kvinnor och pengar när hon vill starta en egen restaurang och går till banken för att få ett lån. Två historier om starka kvinnoöden i en mansdominerad värld, där kvinnorna står upp mot sina lata och ofta odugliga män.

Désiré Écaré föddes 1939 i Elfenbenskusten och slog igenom med Visages de femmes 1985, filmen blev prisad i Cannes och Désiré Écaré anses idag vara en av Elfenbenskusten absolut viktigaste regissörer.